Mitt Liv Som Änglamamma/Mamma

Väcktes av en fluga ca 5.20. Försökte somna om, men flugan höll på att göra mig tossig, så jag gick upp. Gjorde mig iordning och satte mig vid datorn.

Till tvättstugan kl. 7. Åter igen en morgon då jag blev förbannad. Ostädat och bara en tvättvagn. Fick sopa golvet, göra rent filtret i tumlaren och torka bort överflödigt tvättmedel som var på maskinerna. Det är skandal att folk inte kan städa efter sig.

Fia kom upp ca 8.40 så hon sov inte så länge. Jag gick till tvättstugan och sedan in till pappa. Fyllde på hans medicindosett och pratade en kortis med honom. Fia väckte Inge. Vi åt kokta ägg till frukosten idag. Då håller man sig mätt lite längre.

Ja, så var det tvättstugan igen efter disken. Fia följde med. Hon tvättade sina nya lakan. Dessa hängde vi sedan i torkrummet eftersom de inte får tumlas.

Fia åkte iväg och handlade lite. Kom lite regn och sedan blev det varmt och solsken igen.

Inge har haft fullt upp med att kolla sport på TV:n. Jisses alltså han missade nog något :))

Vi åt sprödbakad torsk och potatismos idag. Diskade och så gjorde jag rabarbersaft (den ska stå i två dygn nu innan socker och annat ska tillsättas.

Ut med soporna och sedan in till pappa. Han skulle precis äta. Rätt som det var kom Fia infarandes. När hon satt sig i soffan för att se på Malmö-matchen, fick hon syn på en stooooor råtta på golvet i vardagsrummet. Hon hade skrikit så till den milda grad. Innan Inge fattade vad det var, så var hon nästan ute. Inge hade hämtat golvmoppen (igen). Fia vägrade gå in igen. Så det var bara för mig att gå hem. Inge lyfte på sofforna och där var ingen råtta. Fia trodde faktiskt att den gick ut och det gjorde den nog med tanke på hur hon skrek. I vilket fall som helst, så får inte Inge ha altandörrarna öppna längre!

Fia stod kvar ute och pratade med Sanna, så jag gick också ut. Bäst som vi stod på gården, så fick jag se den stora råttan komma mellan murarna. Det måste ha varit den alltså. Och den var verkligen stoooor. Fia blev lite lugnare. Jag skulle visa Ludvig råttan, men den hade försvunnit. Fick då se mörka moln på himlen och strax efter kom en blixt och så en knall.

Stefan och Marita satt på framsidealtan och de hade hört Fias skrik!!!! Himlen öppnade sig och det kom en rejäl skur. Men åskan försvann.

Nu ikväll ringde Carin från Värmland. Min "lillasyster" alltså! Hon berättade att hennes pappa (Jan) först fick kronisk leukemi, men har nu även fått akut leukemi. Hon kände att hon ville prata av sig och det värmde mig att hon ringde mig. Men trist med sådana besked.

Nu undrar kanske några vad jag menar med lillasyster. Så här är det: När Carin föddes var jag nästan 11 år. Jag var ju heltokig i bäbisar och jag fick ofta följa med Alice ut på promenad och vara med inne hos dem (de bodde under oss). Alice fick många goda råd av min mamma och det som var roligt, var att min mamma vara 14 år äldre än Alice och Alice var eller är 14 år äldre än mig! Jag fick till och med vara barnvakt åt Carin. Gissa om jag älskade det! Året därpå (1963) föddes Carins lillasyster, Helena. Hux flux hade jag 2 att se efter. Och det var inte bara dem jag var barnvakt åt utan även åt vänner till Alice och Jan.
Men Carin blev som min lillasyster och det sitter i. Runt min hals har jag ett halsband i guld med Carins och Helenas namn ingraverade. Det bär jag alla dagar.

Idag har barnbarnen åkt till sin pappa och ska vara där i två veckor! Maria börjar arbeta imorgon igen. Nästa måndag är det min tur.