Mitt Liv Som Änglamamma/Mamma

Hej mina vänner!

Nu var det länge sedan jag skrev min blogg och detta kommer att bli svårt, men jag ska försöka! För jag är en kämpe, det hoppas jag att ni alla vet!

Som ni vet, så fick jag ju magvärk och alla sade att det lät som gallan. Så fyllde Maria år den 28 februari, men vi hade bestämt att fira på söndagen. På kvällen fick jag en dj*a värk och jag lydde inte mig själv. Lade mig, men det var inte skönt så jag lade mig på soffan. Där blev jag kvar, men utan sömn. Hade dock min väckarklocka på alarm. Inge ringde på hos Stefan och Marita när det var dags att åka till jobbet och sade att jag inte skulle med. Bestämde mig för att vara hemma och inte besöka någon sjukvård. Inga lägen var dock sköna. Men till slut så satt jag i soffhörnet och vi kollade lite film.

På torsdagen insåg jag att det fanns ingen återvändo. TIll akuten. Jag behövde inte vänta superlänge. Det togs prover. Sedan blev det dock en lång väntan för de skulle köra ultraljud. Ja, ultraljud hade ju varit roligare att göra, om jag var i fertil ålder.

Hela dagen var vi i kontakt med döttrarna, arbetet och brorsan. Omkring klockan 17 fick jag beskedet, som jag absolut inte väntat mig! 

DU HAR EN TUMÖR PÅ LEVERN!!!! En inneboende, som jag absolut inte begärt. Läkaren tittade på mig och undrade vilka tankar som rörde sig i mitt huvud. "JAG SKA KAMPA!!! TUMÖREN SKA INTE FÅ BESTÄMMA UTAN DET SKA JAG!!!

De ville att jag skulle stanna kvar över natten, då det skulle göras en skiktröntgen under fredagen! Undrar du om jag sov något på natten? Näe, inte var det mycket! Det var liksom fullsatt på KAVA och de hade blandat manligt och kvinnligt! Störde väl inte mig först! Men sedan!

Bredvid mig låg en äldre dam som hade lunginflammation och svårt med andningen. Hon fick syrgas. Och som  hon hostade!!! Dessutom hostade hon upp slem på natten. Killen mitt emot damen, väntade på att operera gallan. Det var ju det jag sökte för!!!! Men denna kille gick upp på toan med buller och bång. Slet upp dörren, smällde med toasitsarna, snöt sig och hostade. Ut från toan med buller och bång. Vid 00.30 kom de in och frågade om han var redo för operation (andra gången han fick den frågan). Ska jag opereras nu? Näe, men jag ville bara kolla om du är redo!!! Och inga tysta samtal. Då sade jag till att jag ville ha något att sova på! Men det  hjälpte ju inte.

På morgonen kom det in en ny kille, som spydde som tusan. Och jag väntade på röntgen. Gick ut till hissarna och ringde Inge och sedan döttrarna + arbetet. Fick morfintabletter mot smärtan. Nu vågade jag fråga i alla fall! Är ju inte meningen att jag ska ha ont.

Vid 12-tiden fick jag mat! Men, näe.... Det var kall potatis och typ kalkon. Inget som jag längtade efter precis.

Läkaren kom och sade att de skulle vänta med röntgen och istället undersöka mina tarmar. Sagt och gjort. Jag hann inte ens att reagera. Men han körde upp et instrument i ändtarmen och kollade runt. Det var väl inget med det. När vi var klara med detta + en noggrann undersökning av huden, gick vi ut. Inge och Fia satt i lunchrummet och väntade. Sedan gick vi in i ett rum och pratade lite längre med läkaren och sköterskan. Jag blev utskriven, men skulle höra från dem kommande vecka!

Nog har jag hört från dem. Jag har varit upp och skiktröntgats, vilket inte alls var något det heller. Skulle vara däruppe ca 13.15 för de ville ta blodprover innan. Sedan skulle jag dricka kontrastvätska under en timme. Ännu en gång: Var inte alls äckligt. Det var som väldigt sötat vatten. Fattar inte alla skrämskott som ges om än det ena det andra! Man måste få bilda sig en egen uppfattning. Detta gjorde jag i torsdags. När vi åkte hem bad jag Inge stanna vid MacDonalds! Han bara tittade på mig! Menar du allvar? Ja, det gör jag! Jag vill ha en cheeseburgare och en liten pommes. Då tar jag det med sade Inge. Det var bara det, att man fick en medium pommes, så vi delade på  en sådan. Nu åt inte jag så mycket pommes, men jag fick i mig hamburgaren. Ni ska veta att matlusten är inte så hög precis.

Igår ringde de och ville träffa mig och Inge vid 12-tiden. Vi åkte dit. De har hittat modertumören och hon sitter i bukspottkörteln. Det går inte att bota, men att bromsa sade de! Jag lovade att kämpa och inte ge upp! Har hört flere som fixat detta, så varför skulle inte jag?????


Idag har vi besökt pappa! Vi har dock inte berättat för honom om mig. För han kommer ihåg den mannen. Han undrade nämligen hur det var med Lasses Kristina!! Hon har ju haft influensan. Nej, det är bäst att ligga lite lågt.

Vi tog en sväng till Mjölby och sedan ringde vi Fia. Hon och Mia varit i Ljungsbro och stått i LHC:s kiosk där. Fia tog sedan bilen för imorgon är det träning. 

Nu ikväll skulle hon  hämta upp Tove, för hon ska sova hos Fia och Håkan inatt. 

Har faktiskt fått i mig en halv schnitzel och grönaker, vilket  jag är stolt över.

Blåst massor, men soligt. Detta skrev jag igår, men det publicerades visst inte! Testar att göra det nu!