Fredag = höga förväntningar

Jisses alltså, men jag tror att någon klubbade mig igårkväll! Jag somnade säkert före klockan 22 och sov till klockan ringde ca kl. 4! Kände mig verkligen utsövd. Gjorde mig iordning och åt min frukost. Tidningen kom sent idag. Fixat kaffet och väckte Inge ca kl. 5. Han skjutsade mig och Marita och vi var på jobbet 5.25 (ja, Marita lite före mig).

På jobbet har det varit lite si så där. Snabbt avklarade arbeten. Men snart kommer det väl en hög med rapporter igen, så det kan ju vara bra att plocka lite.

Naturligtvis så ringde jag pappa imorse och allt var bra. Han undrade lite över besöket hos frissan och jag förklarade. Snackade med min kollega om att pappa skulle ta på sig skor för första gången sedan oktober. Han har ju inte varit iväg någonstans sedan sista besöket hos frisören i oktober. Möjligtvis så har han varit ute med soporna innan snön kom, men då hade han säkert "Foppatofflorna" på sig. Jag sade till min kollega, att pappa hade nog redan tagit fram skorna. Ringde pappa igen ca 13.30 för att säga åt honom att äta lunch. Det hade han redan gjort. Och så hade han tagit på sig skorna! Yes, jag fick rätt!!! Han undrade om han skulle ta på sig jackan, men jag bad honom vänta till dess jag kom hem. Och NÄR JAG KOM hem, så skulle jag gå direkt till mig. "Räck ut tungan åt mig då", sa han. Han är lite rolig alltså.

Slutade 13.45 idag och det gjorde Marita också. Man har ju så höga förväntningar när det är fredag och har ju längtat efter ledigheten. Så börjar det redan när man sätter sig i bilen. Fia pratade i mobilen och körde i väg. Alltså jag hatar när någon kör och samtidigt pratar i mobilen. Hade vi haft en automatväxlad bil, så hade det varit lättare. Men att både växla, köra och prata i mobil är ingen bra kombination. Och Fia vet min syn på den saken. Så var alltså bråket igång redan innan vi var  hemma. Yes! But I don't like it! Så kom nästa kommentar och det var att Inge tyckte jag var knäpp som slutade 13.45. Min pappa skulle ju inte vara hos frisören förrän kl. 15. Men vad då??? Gamla vill ha tid på sig. Och jag vill också ha tid på mig. Det är tufft att hjälpa pappa in i bilen. Det är tufft att "platta" till rollatorn och stoppa in den i bagaget. Dessutom är vår bil så skitig, så man vill knappt ta i den. Så har jag astma och kol, vilket innebär att stress inte är någon bra kombination med sjukdomen (-arna).

Pappa var nästan klar när jag kom in. Han fick behålla fleesevästen på och så tog vi sommarjackan. Men jisses, det blåste ju satan vid garaget. Jag hade bilen på p-platsen och där var lite is, så jag fick ta det lugnt. In med pappa i bilen och så plattade jag till rollatorn. Pappa kände inte alls igen sig på vägen till frisören. Men när vi väl kom in i köpcentra så visste han åt vilket håll vi skulle.

Vi gick in på Willys för jag skulle köpa chips till Fia. Där har de ju gjort om sedan sist och jag såg att pappa blev lite trött. Så gick vi till frisören och pappa blev klippt. Han betonade flera gånger att vi inte varit hos någon annan och det förstod hon :))



Pappa innan klippningen. Hon hade bara börjat lite lätt vid sidan, men det märks ju inte.



Och så här fin blev han! Inte kan man tro att fyller 90 år i höst. Hyn är så himla fin på honom.

Pappa var så tacksam för min hjälp och sådant värmer.

Hjälpte honom in när vi kom hem och satte på TV:n.

Sedan in till oss. Här hade de faktiskt  dammsugit och torkat golven idag. Ja, jag dammade ju igår :)

Jo, man har höga förväntningar på sin helg och fredagen är ju den bästa dagen. Jag älskar min familj och jag skulle absolut inte vilja vara utan dem. Bråkar gör alla, det har jag förstått! Tyvärr så vet ju både Inge och Fia hur det ska få mig "att gå upp i taket". Jag tänder verkligen på alla stubiner!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0