Nu äntligen är alla fönster tvättade

Frost imorse igen (-2,4). Inge skjutsade mig och Marita. Fick bläddra igenom tidningen på jobbet i vanlig ordning. Sedan full fart med jobbet.
Verkligen massor att göra, men roligt är det. Fick dock himla ont i ryggen, så jag har växlat mer än vanligt mellan att stå och jobba och att sitta. Tur att man har höj- och sänkbart bord.

Maria ringt och vi pratade länge. Så mycket som händer runt om henne!

Ringde pappa och allt var bra med honom. Var ej till biblioteket idag utan tar det imorgon eller på fredag.

Min bror skrev i ett mejl till mig häromdagen att han numera heter Lasse och inte Lars. Trodde att han skojade med mig, för vi säger ju alltid Lasse. Men han har verkligen bytt namn :))) Pappa reagerade inte när jag berättade för honom för till och med han säger ju Lasse. Mamma däremot sade alltid Lars.

Snacka om att jag blev en meter lång när jag öppnade min matlåda. Hade tagit med rödbetor för jag var ju så säker på att det var pytt i panna i min matlåda. Så öppnade jag den och jag bara stirrade!!! Det var Tacogratäng! Ja, ja, det var  ju inte något annat än att värma den. Men jag tog inte rödbetorna till utan en tomat.

Har varit lite support till några på jobbet. Alltid kul om man, trots massor med jobb, kan hjälpa andra.

Inge och Fia  hämtade Marita och mig. Direkt hem och jag gick in till pappa! Pratade en stund med honom och fixade TV-kanalen.

När jag kom in, hade Fia plockat bort växterna från köksfönstret. Gulligt av henne! Men jg började med fönstret i sängkammaren. Jobbigast är det att behöva skruva isär altandörren, men allting går. Därefter tvättade jag alla sidorna på köksfönstret. Strök sedan panelgardinerna och hängde upp i resp. fönster. Oh, så nöjd jag är med mig själv! ÄNTLIGEN fick jag ork och energi till att göra detta. Vilka gympapass jag gjort under tre dagar. Många step-up det :))

Så det var skönt att sätta sig vid datorn och kolla på "Hem till gården" samt äta en tallrik med Cornflakes och mjölk.

Men trött är jag och ryggen värker ännu. Gnäller inte för det finns de som har det tusen gånger värre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0