Brr, så kallt det var inatt :))

Ja, inatt slog vi nog köldrekord för denna vinter; ca 25 minusgrader hade vi. Jag minns att vi hade väldigt kallt i början av 1960-talet för då tog fick jag gå och handla åt familjen under oss efter skolan. Det var så himla kallt :))
Och det har vi också nu :)
Fia kom upp ca 8.30. Hon skulle iväg och träna med tjejerna (födda 2001). Så hon åt frukost själv och läste tidningen.

Hon gick till garaget någon gång mellan 9.40-9.45 och innan så berättade hon att det varit svårt att få upp garagedörren kvällen innan. Jag tänkte ju för mig själv; att då går man ut lite tidigare, men sade inget. Naturligtvis kom Fia tillbaka och var jätte arg. Ja, jag kan inte hjälpa dig, svarade jag. Fia blev jätte sur och gick in med skorna och väckte Inge. Om  han blev sur? Det är bara förnamnet. Jag tänkte direkt: YES!! Där kom han upp från sängvärmen och direkt ut i vinterkylan. Jag passade på att bädda medan han var ut och hjälpte Fia.

Ringde till min faster och det var nog lite som hon behövde handla hem, men hon ville ju inte vara till besvär. Jag sade att hon inte var det. Vi skulle ju ut. Under tiden kom Fia och Tove hem från träningen. De skulle till Simhallen. Bestämde med faster att jag skulle ringa när vi var på väg.

In till pappa och där hämtade jag mammas minkpäls (tror jag det är). Jag fick ju den när hon dog, men har inte använt den. Är ju livrädd för alla djurrättsaktivister. Men så tänkte jag: Det är svinkallt ute och varför ska jag vara rädd. Det är ingen som kan se skillnad längre. Pappa blev mycket glad över att jag tog på mig den. Och jag kände ju mamma i den. Min goa, underbara mamma!!!! Älskar dig ska du veta och jag vet att du och vår son Henrik har det toppen där i Sommarlandet. En sak är säker: Den värmde gott!

Var och lämnade tipset. Ringde sedan min faster och sade att vi var på väg. Gick inte att köra in på hennes gård pga. en stor snövall. Så vi fick ställa oss på gatan och så hämtade jag henne. Inge hade kommit på något bra. Han skjutsade oss till Willys och så skulle jag ringa när vi var klara. Det var kanon. För min faster blir så stressad om hon har en tid att passa. Så vi gick nog där i nästan två timmar :)) Men hon är helt otrolig denna kvinna. Snart blir hon 92 år och hon handlar jätte bra varor. Rätt som det är så sade hon: Jag handlar alldeles för mycket. Jag kan ju ramla ner och dö idag!!! Nej, sade jag inte ska du dö.

Inge hämtade oss strax efter klockan 15. Skjutsade hem faster och jag hjälpte henne med kassarna. Hon var så himla glad. Och jag tänkte: Tänk om det kunde vara så här alltid. I onsdags när jag pratade med henne drog hon upp allt det gamla. Hur dum min pappa var när han började köra ut dricka (öl och läsk) med häst och vagn. Han kom minsann i dåligt sällskap. Och så rabblade hon på i nästan en timme. Dessa telefonsamtal gillar jag inte. Däremot när hon var som idag, då är hon som förr.

Hem och jag gick in till pappa med hans varor. Så fixade jag TV-kanalen åt honom.

Sedan in till oss. Fia och Tove kom strax efter. Inge har gjort sin specialgryta. Vi åt först omkring klockan 18, men det var supergott :))

Tack alla vänner som grattat idag. Kul när några kommer ihåg :))




Kramizzar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0