Fick en tragiskt besked igår

Ja, igårkväll fick jag ett tragiskt besked på facebook! "Mina systrar", Carin och Helena, miste sin pappa igår. Han fick akut leukemi i våras och allt gick så fort. Varför jag skriver "mina systrar"? Jo, det är så här: År 1961 i november flyttade jag och min bror (hör ni hur fint det låter; jag och min bror) tillsammans med våra föräldrar från en 2:a i Majelden till en 3:a i Berga. Helt nya lägenheter. Vi bodde högst upp på hörnet och under oss flyttade Carin och Helenas föräldrar in; Jan och Alice! Alice var höggravid. De väntade sitt första barn, som skulle födas i januari. Jag var helförtjust för jag älskade ju "bäbisar" redan då! Och när Carin föddes var jag superlycklig. Så fort de kom hem från BB var jag där! Och tänk, när Carin var ca 3 månader frågade Alice mig om jag kunde vara barnvakt!!! Jag var ju bara lite drygt 10 år! Vilket förtroende jag fick!! Men jag hade ju mamma i "bakfickan". Allt gick bra och jag fick fortsätta vara barnvakt. Året därpå, den 22 juli, föddes lillayster Helena! Yes, nu hade jag två små systrar att älska och vara barnvakt åt! Båda två blev öronbarn, men Carin var värst. Jisses så många besök på "öron". Tack vare detta så lärde  jag mig när jag fick själv fick ett öronbarn. Eftersom Carins och Helenas pappa var militär, så flyttade de på sig och deras lägenhet hyrdes ut i andra hand. De bytte med de som tog deras och flyttade till Barkarby. När de bodde där föddes lilla Ulrika i december 1968. Jag var och hälsade på dem i januari. Innan de flyttade fick jag ett smycke i form av en guldplatta med Carin och Helena ingraverat  + en guldkedja. Detta smycke bär jag alla timmar på dygnet. Både Carin och Helena dansade balett och jag var med dem på träningarna. Så kom de tillbaka till oss, men det var en mycket kort tid. De flyttade snart till Viksjö. Ingick ju liksom i pappa Jans arbete. När de bodde i Viksjö föddes lillebror Hans. Äntligen fick pappa Jan en son.

Men jisses det blev mycket detta, men jag vill ju berätta om hur det var. Alice och Jan var toppenhärliga människor och jag vet att de båda skrattade gott åt mig när jag slängde mig i snön och gjorde änglar! De sade så här: Men kolla!! Där är "Gonollus""! Hon passar våra barn, men nu gör hon en snöängel! Ska väl inte skriva att "Alice var" för hon lever ju ännu. Min mamma var 14 år äldre än Alice, Alice är 14 år äldre än mig! Visst är det fantastiskt! Så jag kommer alltid ihåg hur gammal Alice är!

Nu när jag ändå skriver om "mina systrar" så måste jag bara berätta om Carin (snälla Carin förlåt mig). Min pappa (Lennart) tog ju alltid ett bad i badkaret på fredagarna och det visste Carin om. En fredagskväll ringde det på dörren och där stod Carin. " vad vill du då"? Jag vill se "farbror Lennarts snabel när han badar"!!!! Vad vill du, sade jag! Och samma svar igen. Så jag släppte in henne och öppnade dörren till pappa. Förklarade för pappa vad Carin ville. Och? Ja, han var väl med på noterna (tror jag). Eller också blev pappa lite blyg. Jag kommer inte ihåg!

Ja, mina kära vänner jag skulle nog kunna skriva en bok om förr i tiden och det är väl egentligen så en blogg ska vara.

I vilket fall som helst så vet jag hur jobbigt "mina systrar" har det nu! Så jag skickar dem mina styrkekramar.

För övrigt så har dagen innehållit snöfall och mycket roligt arbete.



Ovanstående bild tog Sofia! Visst är den häftig?


Fia är fotograft till denna orkidé!



Vinterbild från Tinnerö (foto: Sofia Sjöberg).

Nu säger jag:




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0